Drottningholms slott nästa
Och varför inte på en solig dag som denna? Hittills har förvisso solen bara stört mig, den lyser upp i ögonen på mig när jag kör bil. Men det är relativt varmt idag iallafall och det är ju faktiskt skönt.
Hej så länge!
Veckans väldigt korta sammanfattning
Jag är helt slut. HELT slut.
Målmedveten. Men..
Men jag börjar nog närma mig där också. Har börjat inse vad jag vill ha. Mycket med hjälp av en klok vän. Tack.. men allting blev samtidigt så himla mycket krångligare också.. Eller ja, jag bestämmer egentligen hur krångligt jag vill att det ska bli.
Jag bestämmer.
Balansgång med varma fötter
Är hemma efter en relativt lätt dag på jobbet - fastän jag fick mycket gjort också. Både på kontoret och ute på golvet. Är lite smånöjd till och med. Lite bara :)
Sitter och trycker i mig godis, det är INTE bra med godispåsar hemma. För min del är jag ju inte direkt orolig över vikten det är bara ett plus om jag går upp några kg, det är snarare det att jag förstör min aptit. Jag är ju mer en matmänniska, än sött å slisk-människa. Egentligen. Och min mamma har lagat en jättegod persisk rätt, i princip min favoriträtt. En laxgryta med ris. Åh, min mammas ris. Och Laxgryta. Bort med godiset.
Ska iväg alldeles strax på familjeföretagsmöte. Kan säga att sådant är snäppet svårare än vanliga på-jobbet-möten. På mitt jobb - där är det ju ren business. Om känslor kommer upp kan man strunta i det och tänka att business is business. Men i ett familjeföretag, där måste man försöka hålla en balansgång. Och eftersom alla är så känslomässigt involverade så blir det lätt lite hetsigt. Nåja.. så länge jag får min laxgryta innan så ska iallafall inte JAG hetsa.
Vet ni förresten hur underbara dessa tofflor är? De innehåller linfrö och man värmer dem i mikron. Igår kunde jag sitta med väldigt lite kläder på och ändå inte frysa - jag som är så frusen av mig! Helt sjukt, så länge fötterna hålls varma så fryser inte resten av Shima.. Vilken härlig upptäckt :)
Cozy Boots. 289 kr på Bluebox.se. Fast mina är beiga!
Ett tafatt försök att fly städplikten
Söndagar brukar vara städdagar för många, iallafall i det här landet vad jag har förstått. Så jag tänkte att jag skulle passa på att göra något jag är dålig på. Städa! Fast mest... tvätta kläder. Men också städa.
Effektivitet är ju inte direkt nyckelordet i det här. Jag stannar upp alldeles för ofta och tittar på saker jag hittar, kommer på saker jag måste googla på, ställer iordning saker som glittrar fint o.s.v. Det går med andra ord segt. Och jag har kommit på att jag har samlat på mig alldeles för många parfymer. Under min resa till Iran gav jag till och med bort 3 parfymer i oöppnade förpackningar, så det här är det som är kvar: 
Bilden är tagen med mobiltelefonen i dåligt ljus så därav kvaliteten. Ok, typ NÄR ska jag ha använt upp all denna parfym?
Men om ni är smarta nog så inser ni att detta inläggs existens beror på att jag försöker fly städplikten.. Totalt meningslöst med andra ord. Därför tänkte jag bjuda på en till total meningslös bild från förra årets firmafest:
Hahaha, den bjuder jag på.. visst ser jag glad ut? Visst ser jag ut att vara medveten om att någon tar kort på mig? Ja och nej.
Men helt seriöst. Jag borde verkligen fortsätta städa. Har lite jobb att göra ikväll sen också - förbereda lite utvecklingssamtal m.m.
Save yourself
Aaaaanyways. Nu tänkte jag vara lite melankolisk. Eller hjälpsam. Eller elak.. Har nämligen ett antal vänner nu som mår dåligt. Höstdepression? Eller avsaknad av acceptans möjligtvis. MEN! En tanke slog mig. Vet ni hur ensamma vi människor egentligen är? Dra er till flockar, gift er, avla barn, gör vad ni vill. I slutändan står vi ändå ensamma. One by one. Vi föds ensamma - vi dör ensamma. Tiden däremellan tillbringar vi med folk till höger och vänster.
Detta slog mig en gång (det har slagit mig fler gånger efter det också men inte lika hårt) när jag var riktigt ledsen och insåg att i slutändan står jag själv. Det spelar ingen roll hur mycket någon än försöker trösta mig när jag är ledsen (även om det är gulligt och gulliga saker kan få en att må bättre för stunden). Det spelar ingen roll hur mycket folk än kommer med goda råd, gör ditt och gör datt. Allra roligast är ju råden om att "sitt inte hemma å ruttna, gör något kul!" - Come on! Att sitta hemma och fundera är ju i princip det första man bör göra om man går omkring och mår dåligt och inte förstått varför man mår dåligt och inte ännu gett sig fan på att ta sig ur det. Mitt råd är faktiskt: släck, tänd ett ljus, sitt, tänk, fundera och gråt ut. Fundera igen och igen tills du bestämt dig för vilket liv det är du vill leva. Tjej som kille.
Man måste hitta styrkan i sig själv, inte i sin partner eller medmänniska, inte i spriten, inte i jobbet, utan i sig själv. Med det sagt påstår jag inte att jag är 100% och good to go. Tvärtom - jag är precis som alla andra. Vi har alla våra bekymmer, vi måste bara inse att det finns sätt att styra upp det på. Bara du kan hjälpa dig själv. Det kan däremot lätta på ångesten att prata med någon utomstående och professionell om man varit med om något traumatiskt - men du står själv. Ju längre tid du går och väntar på att något ska hända för att du ska må bättre - desto längre tid går du och mår dåligt.
En sak till.. dämpa inte er oro, ångest, eller vad det nu är ni känner med t.ex. nikotin, alkohol eller ångestdämpande medel. Er kropp och hjärna försöker ju faktiskt säga er någonting. Bejaka det istället men på rätt sätt. Det vill säga ta reda på varför. Så fort man tagit reda på varför, varför, varför, så kan man också ta reda på hur, hur, hur.
Det gäller bara att våga vara ärlig mot sig själv, och där vet jag att jag iallafall tenderar att brista... Med risk för att jag kommer anses vara någon översittare som inte förstår och "du har ju inte varit med om något skit, du är ju 24 år och redan chef, din lyxsubba!" så säger jag bara:
Rädda er själva, inte en jävel kommer göra det åt er.
Kort vinter önskas
VET NI hur glad jag var när jag vaknade idag? Mobilens alarm ringde klockan 5 och det tog förvisso 5 minuter för mig att kunna slå upp ögonen helt men sen... ojoj. Jag dansade nästan iväg till jobbet kl 6 på morgonen. Det är dessutom skönt med morgonar då man tror att man kommer frysa ihjäl så fort man kliver utanför porten men istället känner nästan lite värme i luften, sådär ljummet. Mycket bra.
Sen kände jag mig superutvilad hela dagen ända fram till runt 15 någongång då jag började bli lite seg. Perfekt ju!
Just nu känner jag att jag borde städa men jag vet att jag inte kommer få tummen ur. Så lika bra att hoppas på samma galna energi imorgon bitti och röja undan lite då istället. Något säger mig att jag kommer ångra detta beslut imorgon, men då är det bara att bita ihop.
Livet har varit helt galet sen jag kom tillbaka från Iran och min semester. Varit med om stora förändringar på jobbet, hjälpt till på andra ställen på jobbet, varit på regionsmöte på Åbokryssning, varit i Linköping på årlig firmafest, sen är det maskerad på lördag (även min mamma kommer hem från Iran då), helgen efter det fyller en vän år och det är party igen, och strax efter det nalkas eget party.. Kan inte livet alltid vara såhär galet? Man har lite att stå i helt enkelt. Kan det verkligen vara så... att detta blir en kort vinter? Iallafall mentalt sett? Hur guld vore inte det..? :)
Alla som vill ha en kort vinter räcker upp en hand!
Ändrar design
Träffade förresten en bloggläsare på ett väldigt otippat ställe, nämligen firmafesten. Hur söt tjej som helst.. som jag dessutom lovade att jag skulle uppdatera bloggen oftare.. och jag håller alltid vad jag lovar så jag får helt enkelt skärpa mig :)
Hej så länge!
Professionell framgång
Jösses, det går bra nu. Siffrorna ser bra ut och är i fas med budget för första gången på 11 månader. Som sagt - från en rutten avdelning som låg i fokus för ledningen, till en avdelning som visar gröna siffror. Något rätt måste jag väl ha gjort?
3 månader till - så har vi en ordentlig intern organisation på banan och en nästintill felfri avdelning. Det gäller att hela tiden sätta upp nya mål.
Jag är dessutom superimponerad över vilka duktiga människor vi har i ledningen för detta företag. Annat var det tydligen för 2-3 år sedan säger de som jobbat länge. Och jag kan ju säga det att det märks. För oj vilken utveckling vi står inför inom företaget. Känns som att vi äntligen har förstått. Det känns jättekul att få vara med i den utvecklingen, få vara med i ledningen och lyfta företaget till skyarna. Konkurrenterna blöder och vi går med vinst.
För att inte tala om vilka bonusutdelningar det kommer bli nu till vinter. Just nu är det gott att vara jag jobbmässigt.
Privat då? Tja.. inte så tokigt där heller. Prio ligger ju på jobbet just nu, så inga drastiska beslut rent privat... Kan dock ibland önska att jag hade någon att komma hem till. En del kvällar känns riktigt ensamma. Det är ju skönt det med, i 1 timma ungefär, men sen. Nåja. Antar att det kommer en vacker dag också.
Okok jag har varit och plåtat mig
Det var gratis men bilderna kostade ju en del. Här kommer lite smakprov, men inte alltför mycket. I en snar framtid här på bloggen kommer jag att ändra design m.m. med de nya bilderna så man vill ju inte förstöra överraskningen alldeles för mycket.
Jimmie "Jag antar att.." Åkesson
Inte för att jag skulle bli gladare av det, och inte för att Sverige skulle må bättre av att SD får en martyr. Utan för att det borde vara LAG på hur jävla idiotiskt man får uttrycka sig i media. Ärligt talat Jimmie, du är sannerligen varken påläst eller vidare smart i dina "antaganden". Men varsågod - försök driva ett land med "antaganden". Blir säkert jävligt bra.
Men anta då också detta - hela Sverige flinar åt din idiotiska debattartikel och du har nu skämt ut hela ditt parti. Hoppas du får ha kvar jobbet åtminstone kära du!
Sen en till rolig grej. Vad fan är det med ditt sätt att våldta det svenska språket?
"En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden."
Tacka vet jag andra partiledare som inte behöver hävda sig själva med att byta ut vartannat ord mot udda synonymer som snarare hör hemma i doktorsavhandlingar än i en debattartikel på aftonbladet. Ge fan i att använda word's synonymfunktion! Dessutom, du som har ett gäng klåpare och socialt efterblivna kalhyggen som målgrupp borde väl ändå anpassa ditt språk till dem?
Det hade liksom räckt med: "Ut med blattesvinen!"
Nå? Kanske något att ta till dig - om du ska ha en chans i valet, idiot.
Tummen upp för nyttadesign.nu's kundtjänst
Jag ringde till kundtjänst och undrade ifall jag kunde avbeställa och hon svarade att ordern redan är skickad men... att hon skulle ut på lagret och kolla ifall bilen hämtat varorna ännu eller inte. Deras lager är ju inte litet och det är inte lite varor som lämnar stället där varje dag kan jag tänka mig. Men detta var verkligen ett tecken på att hon _ville_ hjälpa mig. Hon skulle maila svar tillbaka. Efter en stund kollade jag min mail och tänkte att äsch, det är nog kört, jag får ta emot tofflorna och skicka tillbaka dem. Efter ännu en stund ringde det på min mobiltelefon och hon svarade att hon varit ute på lagret och att de nu hittat mina tofflor och skickar inte iväg dem och jag slipper fakturan osv :)
Var inte det schysst eller vad? Eftersom jag själv jobbar med bland annat lager och logistik så vet jag hur ogärna man fysiskt vill gå ut och leta efter 1 liten skitsak på lagret när ens arbetsuppgifter egentligen innefattar annat. Men.. god service är god service och det lönar sig :)
Tack!
Bilder från Iran
Borta bra men hemma bäst, right?
Jag är iallafall inte rädd för själva flygturen. Utan det är platsen, stämningen, alla utropanden ur högtalarna och alla hetsande människor som får mig att må dåligt.
Nåja.. jag är snart hemma igen :) Wiho!
Mot Tehran!
Hejsvejs
Från sparsamhet till lyx
Idag har jag fått mig en liten funderare. Vet ni på allvar hur mycket vatten vi gör av med när vi duschar i Sverige? Idag hade vi lite problem med vattnet här, och mitt hår var verkligen supersnuskigt så jag blev tvungen att duscha med hjälp av två baljor med vatten och en skål. Jag tog inte ens slut på vattnet i baljorna och det bör understrykas att jag har långt hår, ända ner till svanken.
Hade det varit hemma i Sverige hade jag säkert stått en halvtimma under rinnande vatten, sjungit på några visor och tänkt: "vadå, det här är ju normalt, tänk att vissa tar 2 timmar på sig att duscha, vilka nötter".
Visst, allting är ju sannerligen relativt, men jag ska nog leta reda på någon såndär grej som man sätter på munstycket på duschen som gör att trycket blir sämre på vattnet och därmed minskar vattenförbrukningen. Varför ska man överdriva förbrukningen medan andra häller en liten skål med vatten över sig?
Ikväll ska vi till Abbasi Hotel (som synes nedan), eller som iranierna säger; Hotell Shah Abbasi. Ett femstjärnigt hotell i centrala Isfahan döpt efter en av våra tidigare kungar. Där serveras brutalt god mat.. till hutlösa priser dock, men hey, det är det värt!
Vackert va? Adjö så länge!
En perfekt dag
Vi åkte till Abiane, en gammal historisk stad ca 2 timmar härifrån Esfahan, stötte ihop med ett gäng turister från Australien och hade lite roligt med våra kameror. Pekade på häftiga saker och tog kort efter kort. Vi åt på ett schysst hotell i närheten och åkte sedan vidare till nästa stad Kashan ca 1 timme därifrån och se där, efter en stund hade vi australiensarna hack i häl på oss igen. De ville också spana in Kashan. Det var inte sådär supermärkvärdigt där men det var mysigt att titta på lite vatten och att spana in gamla historiska spa-ställen där gamla illaluktande gubbar suttit/legat och fått sina ryggar skrubbade av tjänstefolk.
Någonstans där på vägen åkte vi också förbi Natanz, där det finns en anläggning för berikning av Uran. Det hett omtalade ämnet alltså. Det var rätt ballt. Automatvapen strategiskt utplacerade och riktade mot himlen för att skjuta ner eventuella spionflyg/helikoptrar. Lite småmäktigt faktiskt.
Seeeen åkte vi hem hit igen, och nu har jag ätit och så sitter jag här med lite te och dadlar. Och daim såklart.
Helt enkelt en perfekt dag. Sevärdheter, skönt väder, sol, god mat och roligt sällskap. Grymt!
Ett inlägg från Iran
Jag behöver ju uppdatera status... eller så behöver jag kanske inte det. En lite mer ingående beskrivning av vad jag pysslat med här i Iran kommer när jag kommit hem. Har inte riktigt tiden att sitta och skriva milslånga inlägg om människor, kultur och mat. Men jag skriver varje dag, i min handdator/mobil. Så inläggen finns!
Hursomhaver. Idag blir nog en riktigt trist dag. Jag ska träffa en hel del folk som jag troligtvis inte har så mycket gemensamt med. Vad är det för inställning hos alltid annars så öppensinnade Shima kanske ni undrar. Tja.. det är en inställning som handlar om att efter att jag slitit som ett djur och praktiskt taget tagit död på mitt eget privatliv så vill man ju gärna unna sig att göra sådant som känns meningsfullt för en själv - inte för övriga.
Så nu ska jag lägga mitt huvud i min mammas knä medan hon gör mina ögonbryn riktigt sexiga.
Höres :)
Hur kan jag ha missat detta??!
WOW, äntligen en sida som tar upp ungefär allt som man som chef kan utsättas för. Det var senast idag efter en incident som gjorde mig förbannad som jag tänkte: "tough luck Shima, det är ditt jobb, det är du som chef som får ta den skiten helt enkelt, bäst du vänjer dig". När man läser på www.chef.se så kan man också få tips som kan lösa eller hantera situationen - men bäst av allt, också vetskapen och kännedomen om att man inte är ensam om att få utstå den mindre roliga biten av att vara chef. Så himla häftigt att fenomenen sträcker sig över i princip alla branscher.
Ibland suger det att vara chef, men här blir man också påmind om varför man har valt den vägen. Mycket bra sida! Och när jag kommer tillbaka väntar nog också en prenumeration på tidningen Chef. Grymt!
Just ja.. jag höll visst på att packa..
Vi hörs i slutet på oktober igen
En till sak känns sjukt bra med resan också. Jag har under ett antal månader sparat och lagt undan pengar (det har blivit en ganska betydlig summa ändå). Den summan ska nu gå till välgörenhet. Jag är inte helt 100 på hur jag ska fördela pengarna, men hungriga barn, behövande mammor och arbetande pappor med sjukdomar finns det dessvärre gott om i landet så något större bekymmer lär det inte bli att hitta folk att hjälpa.
Jag hoppas också att min resa ger mig tid att få större självinsikt och möjlighet att veta mer om mig själv och var jag vill i livet - för att kunna skärpa och definiera mina mål ytterligare.
Visst låter det som att jag ska vara borta i en evighet? Äsch då, med rätt stämning och inställning så kan poletter trilla ner snabbare än väntat.
Såå.. ha det nu gott i Sverige.
Adjö så länge!
Jag älskar Jag
Jag är ledig imorgon. Detta skulle blivit min lördagsmyskväll. En film, lite tända ljus, eller varför inte bara åka hem till en vän och snacka om allt mellan himmel och jord?
Inget av ovanstående kändes dock ok. Att sitta och glo på en film, en illusion, en påhittad historia, känns inte högt prioriterat för min del just nu. Ikväll ska fokus ligga på mig istället, mitt liv. Det är ganska mycket mer intressant än en film faktiskt! Tycker jag iallafall..
Såna här kvällar där man funderar över sig själv behövs. Jag vet att jag behöver det iallafall. Främst för att bygga upp min självkänsla (ja, man måste jobba aktivt med den om man ska ha någon kvar) men också för att blotta mitt innersta för mig själv, erkänna mina brister för mig själv och hitta sätt att bli bättre. Låter det som ren och skär schizofreni? Spelar ingen större roll vad det låter som, det viktigaste är iallafall att det fungerar.
Jag låg i sängen en stund efter jobbet idag och bara tänkte hur mycket jag utvecklats i mitt ledarskap t.ex. Jag är inte samma chef idag som jag var för bara ett halvår sedan. Men vad har jag lärt mig under tiden? Vad är det som har påverkat mig att bli den jag är idag, och hur kan jag bana väg för att utvecklas ytterligare? Såna här funderingskvällar behövs sannerligen.
Även kring mitt privata jag har jag funderingar och vill såklart utvecklas där med. Hur tänkte jag för ett halvår sedan? Vem var jag då? Hur tänker jag nu? Vilka tankar upptar större delen av min privata tid och varför gör de det? Vem vill jag vara om ett halvår, och hur kommer jag dit? Vi snackar små tidsperioder nu, eftersom det är enklast att styra det, vem jag är om 10 år är ju lite svårare att styra.
Nu undrar ni säkert vad det är för freaky kontrollbehov jag har av att veta var jag står i livet och var jag vill hamna. Det handlar egentligen inte om att jag måste ha full kontroll över mitt liv. Det vet jag att jag aldrig kan ha, men om jag har bra insikter om mig själv så kan jag iallafall styra mig själv åt antingen höger eller vänster. Jag har alltid varit "före min ålder". Det är inte för att jag har ett kontrollbehov (det har jag förvisso också till viss del), det är snarare så att det som får mig att må dåligt här i livet är att stå och stampa på samma ruta för länge. Jag känner att jag måste lära mig saker hela tiden, bli "bäst" på det, och sen gå vidare till nästa steg. Mitt lärande tar lång tid har jag insett (jösses vad trög jag varit vissa gånger), men sen blir jag expert. Och precis på sekunden då jag blivit expert så vill jag vidare. Det gäller allt i livet, privat som på jobbet.
Med dessa kvällar då man bara tar och fokuserar på sig själv så kommer man ett steg närmare sig själv och man kan inte ändra sig själv om man inte känner sig själv. Tänk på det, du har hästlängder med försprång före alla andra om du bara vet vem du själv är. Menar inte att livet är en tävling, däremot, så länge du känner dig trygg i dig själv genom att du vet var du har dig själv så kommer du att ha en sådan utstrålning som nästintill bländar din omgivning. Folk kommer att älska din närvaro och du kommer kännas så äkta och trygg. Vem vill inte vara i en trygg persons sällskap?
Ja, förutom de personer som är fulla av negativ energi och som inte kommer tåla att du tar sådan plats med din blotta närvaro. De personer som trots att du visar din ödmjukaste sida och försöker ge kärlek till även dem - inte klarar av det. Det är bara att hålla gott mod och fortsätta med det du gör bäst ändå. Sådana personer kommer tyvärr alltid att finnas.
Så ta och boka in din "fokus-på-mig-själv"-kväll redan nu. Värdesätt dig själv (du är värd din egen uppmärksamhet) - för om inte du gör det, vem ska då göra det?
Testa en grej! Ta ett foto på dig själv där du ser rätt neutral ut. Titta sedan en stund på fotot och säg dessa ord högt: "-Jag älskar dig". Och känn samtidigt efter hur det känns. Det kanske kan ge dig en funderare bara det...
Wow-wow-wii-wa!
YEY vad saker och ting rullar på bra på jobbet nu. Är helt fantastiskt. Folk gör det de ska, snabbt, effektivt, tidvis behövs en piska eller två, men hey, det är ju fortfarande människor jag jobbar med och inte robotar. Får bara inte glömma moroten som det ska lockas med ibland också. Det är så lätt hänt för mig att missa att ge den där uppmuntrande repliken eller verbala klappen på axeln. Då känner jag mig riktigt dålig, för de gör faktiskt ett grymt jobb. Numera från hjärtat - och det märks på arbetsplatsen när något kommer från hjärtat. När man ser arbetsplatsen som sin egen, när inte bara chefen gör det, eller om ens chefen gör det. Helt annan grej.
Dessutom är jag lyckligt lottad och har två praktikanter som kommer två dagar i veckan vilket är sammanlagt nästan 30 timmar extra gratis varje vecka. De har såklart inte lika höga krav på sig som resterande fast personal men de bidrar fortfarande med jättemycket, vilket gör att jag får tiden att utveckla min egna fasta personal ytterligare. Samtidigt som jag får möjligheten att ge människor som varit utanför arbetsmarknaden ett tag chansen till sysselsättning och utveckling/arbetsträning. Tacka vetja Arbetsförmedlingen i Sverige och diverse gymnasieskolor som lånar ut sina elever för att prova på arbetslivet.
Som sagt, det var riktigt tufft ett tag och jag har härdats och nästintill krossats, men herrejösses vad det har varit värt det. Life's goooood just nu! Nu behöver jag bara till december/januari på mig, så ska jag visa toppresultat! Jag tillsammans med min personal har då vänt om stället helt.
Från ett nyöppnat skitvaruhus - till en av de fräschaste butikerna i landet. Vänta ni bara! Vi är på banan nu...
Vet inte hur många gånger jag laddat upp den här bilden här men.. Victory is mine!
(ours då!)
Lär er vända tråkigheter till positiva saker istället
Jag blir förbannad eftersom vi alla jobbar i samma kedja - vi har en policy kring hur saker och ting ska hanteras men fortfarande gör folk hur som helst, skickar kunderna över halva stan för att slippa fixa det själva, bara för att slippa skriva ner en trasig vara, slippa få "dåliga siffror" på varunerskrivningarna. Fattar inte ni att utan er omsättning - pengarna som kommer in genom att kunder faktiskt handlar så betyder de "negativa" siffrorna ingenting? Ni har inte ens ett jobb att gå till utan kunderna...
När en kund får en trasig vara, eller en vara där det saknas delar, så har 99% av de kunderna fortfarande överseende med detta. Jag menar, fel kan ju ske. Men 100% av de här kunderna vill ju också att felet snabbt ska rättas till också. Om det sedan ska tjafsas med kunden om detta fel som skett då är det ta mig fan inte många % som har överseende med varken varans defekt, du som personal, eller kedjan som kunden handlat hos överhuvudtaget.
Om du däremot snabbt löser kundens problem och ger någonting extra eller gör någonting extra för kunden samtidigt - då kan du skatta dig lycklig, du har fått en stamkund + flera extra kunder på det. För den kunden kommer att snacka. Du har kanske fått kassera en vara och ge en ny, men den omsättningen får du tillbaka mångdubbelt i sinom tid. DET ÄR INTE SÅ JÄVLA SVÅRT.
Där jag jobbar ger vi kunderna grym service, och vi snor åt oss många kunder som egentligen bor på annat håll och som har närmre till andra varuhus. Det gör också att kunderna tycker bättre om oss och då menar jag i alla lägen, även i reklamationsärenden (vilket i sin tur gör att vi får mer nerskrivningar men det vägs upp av intäkterna ändå). Varför blir jag så arg då? Jo, för det verkar ha undgått många andra butikschefer att det är en kedja de jobbar för - en kedja som ska ha samma policy vad gäller kundbemötande och reklamationshantering, rakt igenom hela organisationen från toppen till botten. Och ni som inte gör ert jobb som ni ska - ni förstör för oss andra som har hajat. Ni hjälper till att sprida skitrykten om företaget. Lägg undan er fula prestige och..
SLUTA PISSA PÅ FÖRETAGET! Ta hand om era kunder istället... testa vetja!
Ser ett ljus
Sen den 10 juni, dvs i 3,5 månader har jag kämpat och slitit på min arbetsplats. Jag har försökt se på var problemen ligger, vilken den smidigaste lösningen är, och ibland har jag bara blivit så arg och less att jag tänkt tanken att först utrymma lokalen och sedan detonera en bomb på stället. Jag har även tänkt på ifall jag ska bli tvungen att byta ut majoriteten av personalstyrkan.
Men nu ser jag äntligen ett riktigt starkt ljus. Allt slit, allt tjat, alla utfärdade varningar, all feedback, all energi har nu lett till någonting! Vilket gör att jag inte ångrar en sekund som jag lagt ner på jobbet.
Det är med konstiga känslor som jag nu känner att jag kan ta steget tillbaka och vara den jag är tänkt att jag ska vara, spela den roll jag ska spela. Dvs jag börjar få till en fungerande organisation på jobbet. Från en arbetsplats där ingen lyssnade på någon, där folk kom och gick som de ville, där folk inte ville ta ansvar eller känna för sitt arbete överhuvudtaget - till en fungerande organisation där folk tar ansvar över sina områden.
Har jag lyckats, eller har de bara skärpt till sig tillfälligt? Det återstår att se. Men faktum kvarstår att jag känner att jag kan ta steget uppåt och koncentrera mig på åt vilket håll jag vill dra min arbetsplats. Jag slipper ägna min tid åt att städa upp efter folks idioti, jag kan lägga min energi på något som ger plusresultat inte något som gör att vi kommer upp plusminus0, om ni förstår vad jag menar.
Min första tanke var, men shit, behövs jag inte längre? Tanken efter det var, ehm hallå? Jo du behövs, nu kan du äntligen ägna dig åt de roliga bitarna, dvs leda truppen till att bli bäst, inte till att bara knappt klara vad som är godkänt ur ledningens synpunkt.
Nu, när jag har organisationen med mig, nu när jag slipper göra "allt", nu... ja, det är nu resan börjar. Det är nu jag har chansen att visa vad jag och min avdelning går för. Det är nu vi är "med i matchen". Och det är nu, som det är som allra viktigast att fortsätta ägna tiden åt personalens utveckling, fortsätta stärka deras självförtroende, fortsätta utmana dem och ge feedback. Det är nu det gäller. Det här är vad jag har slitit för hela sommaren.
Nu kör vi. Nya mål, höga mål. Inget annat accepteras. Vi ska bli bäst.
...jag ska bara ta lite semester först ;)
Ett litet livstecken - men det är nog allt
Jobb, träning och privatliv. Det räcker inte till av mig till att även skriva inlägg här. Man är liksom inte lika psykiskt taggad. Men det går framåt i mitt jobb iallafall, just nu är jag stolt över att jag klarat av den tyngsta säsongen inom jobbet som.. gröngöling. Jag klev in och tog över ett nästintill förfallet ställe rent utseendemässigt och personalmässigt när det strax efter också blev som värst. Bemanningen kapades i förebyggande syfte samtidigt som omsättningen ökade för vår del med flera hundra procent. Snacka om körigt och mycket att göra?
Just nu försöker jag hushålla så mycket jag kan med de få resurser som är kvar i lilla Shima för att inte traska rätt in i väggen. Jag har fått tillsägelser av min chef om antalet timmar jag jobbar, dvs att jag ska lugna ner mig, flertalet gånger och jag började inse allvaret för ett tag sen då jag låg kvar i sängen handlingsförlamad ca 1h efter att klockan hade ringt och bara funderade på hur jag skulle planera dagen effektivast - utan att komma fram till någonting.
Nu känner jag äntligen att saker och ting lugnat ner sig på jobbet - jag börjar återfå kontrollen, men min hjärna är inte med till 110% som den brukar. Därför ska det bli riktigt skönt att komma iväg på semester i oktober.
Jag har tidvis verkligen tvivlat på mig själv under den här perioden. Som sagt - jag är helt ny, utan erfarenhet, är inte heller speciellt gammal, och ibland har det känts som om jag tagit mig vatten över huvudet. Vad tusan är det jag har gett mig in på?
Men en sak är säker. Jag är grymt stolt över mig själv, jag fixade det. Sommaren 2009 är allt en sommar att dra lärdom av och att minnas - rak i ryggen och med stolthet!
Vi hörs när vi hörs nästa gång.
//S
GE MIG SEMESTER
Nu minsann.. börjar det snart bli dags för mig att ta ut semester igen. Den värsta perioden på jobbet är snart över. Bara några få veckor av slit kvar. SEN tar jag ut semester v.42 och v.43. Och då kan alla vinka sött hejdå till mig, för min mobil stängs av och jag kliver på ett flygplan långt bort till fjärran östern, eller ja, iallafall mellanöstern :)
Och vet ni vad som väntar där? God mat, skön stämning, balla släktingar, och dagar av LATHET. Sova precis när man vill på dygnet. Natt som dag - om man så önskar. Roliga parker, lyxiga restauranger, fantastisk och omväxlande natur samt helgalna shoppingcenter - om man så önskar!
Märks det att jag vill bort? Hemlandet - here I come again!
KOOOOLMÅÅÅÅÅÅRDEEEEEN
Äntligen ledighet. ÄNTLIGEN. Iallafall idag och imorgon... Sen blir det ett par sjukt hetsiga veckor igen... för att sedan låta hösten komma in på allvar och gå in på företagets lågsäsong.. eller för oss butikschefer glidarsäsong? Nåväl..
Idag ska jag iallafall åka till Kolmården med Leila. Vi ska se så mycket djur så att vi på hemvägen liknar/beter oss som varsitt djur själva. Sen är det tjejkväll.. Jag har aldrig varit på en tjejkväll. Hah! Jaa... tjejkompisar är väl inget jag direkt haft alltför många av. Haft en där, nån där, lite utspritt. Killkompisar däremot har jag haft gängvis av. Dags att bryta trenden med lite coola girls kanske? :)
NÅJA. Nu är jag sen. Hejdå, bilder kommer sen :)
Projekt viktuppgång
....börjar bli en succé ju! Just nu väger jag 51,3 kg!! Från 49 kg den här omgången. När det var riktigt illa förra året så hade vikten sjunkit till 48 och då fick jag alla möjliga symptom som en anorektiker får. Målet är i vilket fall att väga 54.. Målet kan ju förvisso ändras om jag kommer upp i 54 kg muskler och jag känner att jag har plats för lite till innan jag börjar se ut som ett berg eller liknande. Men 54 brukar vara riktigt perfekt.
Det är bara att hålla igång träningen. Utan den rasar jag i vikt för allting blir fel då. Tappar aptiten, får svårare att hantera stress, slutar äta och ja, blir riktigt, riktigt svag.
Inte så trevligt. Trevligare att träna, äta och må bra! :) ...och såklart se hur musklerna långsamt men faktiskt blir större och större... ;)
Sådärja!
Här kommer lite bilder för er som inte har koll på mig på facebook!
Akta er för Leila, hon har vapen. Stora vapen.
Vildsvinsungar är SÅ cute. Vildsvinsmammor är inte riktigt lika cute.
Hello din lilla filur.
Den här var helt klart den coolaste varelsen på plats bortsett från mig och Leila.
haha, kolla in blicken på denna svarta get.
Leila smygfotar mina gigantiska armar... ;)
Damsadel på en dalahäst! Så går det när man har kjol..
Sådärja! Då var det dags för frukost om jag inte missminner mig... och sen åka och hämta ut mina nya sängar!
Vadslagning deluxe
Jag och en person gjorde det. Det löd som följande: Om jag inte får ihop 3 träningstillfällen per vecka så måste jag köpa ett PS3-spel till personen. Och samma gäller personen, om han/hon inte får ihop 3 träningstillfällen per vecka så får jag ett spel!
Snacka om att man verkligen masar sig iväg till gymmet! Spel kostar ändå 500 kronor.. Men var noga med att innan ni går med på vadslagningen och tror att ni är överens - definiera vad ett träningstillfälle innebär. Om det kanske innebär att faktiskt besöka gymmet, någon annan hobby som man kanske har (typ klättring för min del) eller promenera 2 timmar om dagen - var överens från början bara :)
Happy träning!
S.A.T.S
Yes. Då ska detta företag utvärderas hos mig. Har efter lång tveksamhet bytt gym till sats. Många har talat gott om SATS samtidigt som jag rynkat på näsan och sarkastiskt slängt ur mig: "Vadå, är du fin i kanten eller?"
Hursomhelst - personen i receptionen där man anmäler sig målade upp SATS som något alldeles extra. Något man inte tröttnar på. Ni vet det gymstället man betalar pengar till månadsvis men aldrig besöker? Det är inte SATS,, tydligen.
Vi får väl se...
Japp. Nu är jag tillbaka. Mååånga maskiner - inga köer till dem, bra och fungerande Air Conditioners, luftigt, fräscha utrymmen, trevlig personal och till min förtjusning dessutom 1 gladiator. Helt klart ett gym värt att börja på!
:)
Joo.
Så jag har på sistone inte mått sådär 100% men det känns som om jag är på bättringsvägen. Exakt vad som hänt har jag nog ingen lust att gå ut med faktiskt. Inte just nu i vilket fall.
Nej nu måste jag tillbaka till jobbet - tog en liten break hemma bara för att byta byxor (svart = smutsigt fort) och andas lite.
På återseende!
Närbild
Jag skulle sluta bränna pengar var det.... JO TJENA.
Reatider
2 tubtoppar, 3 tröjor, 1 lacoste-piké, 1 jeans, 5 toppar, 2 t-shirtar, underkläder som inte är med på bild, 1 elvisp, och en såndär lampa som lyser upp rummet som en sol så att man ska vakna pigg och sminkborttagare från Lancome.
Yey!
Saker jag missade att köpa var, skor, kajalpenna och skärp. Tiden gick mig förbi helt enkelt! Nästa gång :)
Ledig helg och... snurrigt.
Ledig helg... och direkt börjar tankarna snurra. Vad gör jag? Vem är jag? Hur är jag? Vad vill jag?
COME ON! Antingen är huvudet sprängfyllt av jobbgrejer när jag jobbar eller så när jag verkligen blir ledig och huvudet får slappna av - så hemsöker de privata tankarna mig istället. Får man aldrig vara ledig på riktigt? Ska jag behöva fly till jobbet för att slippa undan? Där finns ju iallafall liksom regler och riktlinjer man kan följa "by the book" så man vet att man gör rätt.
Men här i privatlivet då? Hur fasen ska man veta om man gör rätt? Ähh, jag orkar verkligen inte grubbla just nu. Jag går och lägger mig redan nu och hoppas att allt är snäppet enklare imorgon.
Förresten - man var ju så himla insnöad på vad man ville när man var yngre. Man visste och man körde på hårt liksom. Blir det krångligare med åren eller vad är det frågan om? Hittar man fler alternativ? Blir man veligare? Börjar jag bli senil och tappa tråden här i livet? Haha.. ÄH.
Lite sömn på det här så..
1000 sätt att bränna pengar
Men bara några få sätt att tjäna dem!Nåja.. jag har i varje fall bränt lite FÖR mycket pengar på sistone. Bland annat på klätterutrustning (javisst, jag har börjat klättra), Idag rykte också pengar på hårklippning och lite produkter till håret, sen har det gått åt till nöjen, parfymer, smink, lite kläder, spel till PS3 osv.
Men man måste ju unna sig någongång också :)
Klippte mig på Björn Axén idag, min ordinarie frisörska var på semester så jag provade en annan, lite dyrare tjej :) Hur trevlig och cool som helst. Riktigt duktig var hon också och mitt hår känns typ 3 kg lättare. Nu går det äntligen att forma igen. Det var ändå i typ februari/mars som jag klippte mig sist! Usch! Se vad tidsbrist gör med en.
Sen unnade jag mig en jättesöt god parfym från Paris Hilton "Can Can" och en rolig spray från Björn Axén.. Någon dag då man har en bad hair day, inte hinner tvätta håret (speciellt om man har så långt hår som jag som tar lång tid att fixa till efter duschen) så är det bara att spraya i det där och håret blir som nytt - volym, doftande och fräscht. Har inte provat och sett resultat ännu, återkommer när så är gjort :)
Kalla kårar
Här kommer två svenska ord som ger mig som chef kalla kårar längs hela ryggraden.
- Semestertider (vanligtvis ok men när någon annan innan en har godkänt semestrar så undrar man ibland hur den personen tänkte)
- Sjukskrivningar - framförallt långtids.
Och om innebörden av de två ovanstående orden sammanfaller vid ett och samma tillfälle.. så blir jag väldigt fort ganska matt.
USCH. Men hey, allt kan inte vara gott hela tiden!
Sätt inte din personal i skiten
Tanken är inte att sitta här och döma och framförallt inte att snacka skit. Utan snarare att understryka vikten av kommunikation och "raka rör", framförallt i ledningen. Vi har ett ansvar gentemot våra anställda, det ligger på vårt ansvar att våra anställda ska tycka att det är kul att gå till jobbet, vi vill behålla vår personal, och vi vill att de ska vara motiverade till att göra sitt yttersta varje sekund de befinner sig på jobbet. Och hur ska det ske om inte ledningen är överens? Vilka signaler sänder vi ut till våra kära medarbetare? Hur många olika håll drar vi dem mot? Eller snarare hur många steg puttar vi tillbaka dem i, i deras utveckling och glädje över deras jobb? Om vi inte kan hålla en klar dialog i ledningen...
Lika mycket som ledningen bryr sig om försäljning och budget - pengar överhuvudtaget - bör vi även bry oss om personalen. Humankapital, kallas det. Vad gör du den dagen då du står utan personal, p.g.a. att du överutnyttjat och rentutsagt struntat i att utveckla och motivera din personal? Struntat i att öppna munnen och tala om för din personal vad som gäller - bara för att det har varit stressigt eller att du varit trött just då? Struntat i att ge konkret positiv feedback p.g.a. stress? Jag säger inte att jag själv är perfekt - allt ovanstående har hänt mig också, men jag lärde mig snabbt vilken brutal effekt det ger att faktiskt ta sig tid för sin personal. Istället för att släcka bränder här och där bygger man upp någonting hållbart som sedan är svårt att rubba. För att inte tala om vilket starkt team man kan lyckas bygga!
Som chef är du piloten på ett flygplan. Eller kaptenen på en båt. Sjunker båten - så är du ta mig fan den sista som ska lämna fartyget. Gör du inte det - så är du inte i mina ögon den rätta ledaren. Det värsta jag vet, det absolut värsta jag vet i ledarskapsväg är chefer som sätter sin personal i skiten. Klarar du inte av att vara ledaren, klarar du inte av att styra fartyget och faktiskt vara den sista som lämnar den vid eventuell olycka så ska du kliva av redan innan fartyget lämnat hamnen och överlämna jobbet till någon annan. Svälj din stolthet och inse att du helt enkelt inte fixar det - istället för att få personalen (som faktiskt är riktiga människor med känslor och tankar) att må dåligt och stanna i sin utveckling.
Du har inte rätten att få folk att må dåligt. Däremot är du skyldig att göra ditt yttersta för det motsatta. Varför tror du att du får en högre lön som ansvarig?
Ett livstecken - och även inlägg #500
JAG LEVER.
Nästan. ;)
Jag har det stentufft på jobbet.. därför inte orkat med så mycket annat. Men jag lever... och mitt engagemang på jobbet har gett resultat. Taggad personal, och bättre rutiner. Nu ska jag bara jobba ihjäl mig lite till, tills vi blir perfekta :) och håller det så.
På återseende!
Woho.
Men vi hann med deadline! Igår kväll skickade jag ett sms till min chef och sa att vi står färdiga. Yes!
Nu är det i vilket fall avslappning som gäller. Midsommarmat och annat gott. Det ska bli myspys... Det bästa hade ju varit om vädret varit sådär superhett, då hade jag kunnat lägga mig i min solsäng ett tag innan också, men nej. Sommaren har ju försvunnit. Men vad gör man :)
Hursomhelst, är rätt sliten, men ändå nöjd med livet!
Detta var ett livstecken från mig. Over & out.
Då var det gjort
Ganska frigörande, man är en runner (ni vet såndär som springer omkring på hustaken i staden och hoppar mellan dem som om det inte gjorde något ifall man skulle ramla ner flera 100 meter) och det är en rätt skön känsla när man har ett flow över byggnaderna. Kanske skulle vara nåt om min karriär skulle skita sig? :P
I love it!!!
Sen älskar jag att få vara coach. Att med väldigt enkla och små psykologiska tricks få personalen att tänka till och förstå. Ge dem en morot medan jag håller piskan i högsta hugg. Att utbilda dem och se resultatet. Jag är redan himla stolt över dem. För att inte tala om det förtroendet jag har av mina egna chefer. Och vilket stöd!!! Kan inte nog understryka vikten av att ha ett stort stöd från företaget i sig. Jag är överlycklig.
Om 3 månader kommer mycket att ha ändrats. Det gäller bara att börja från rätt ände. Nämligen att fokusera på den viktigaste resursen ett företag har. Personalen, även kallat humankapitalet.
För cirka 10 månader sen skrev jag ett inlägg om min dåvarande chef & mentor, när jag jobbade i Norrtälje. Jag radade upp några egenskaper hos henne som jag blev förtjust i. Nämligen dessa:
- Driver sin verksamhet med en sådan passion och glöd
- Har stor empatisk förmåga och känner mycket för sina anställda
- Rättvis
- Varm och kärleksfull samtidigt som hon pushar och provocerar en så att man hamnar i rätt riktning
- Har rikligt med tålamod och arbetar hårt och länge utan att klaga
- Går att lita på i alla lägen
Jag är fortfarande lika förtjust i dessa egenskaper som jag också känner att jag själv har. Hon är lätt fortfarande än idag, efter så mycket annan erfarenhet jag fått, folk jag mött, folk som fortsatt utvecklat mig, min främsta förebild inom företaget. Den person som jag bäst identifierar mig själv med.
Ja, vad kan jag säga. Jag är bara så himla glad att jag fått den här chansen och att jag nu kan ge chansen vidare till min personal att utvecklas och vara med om något stort.
Minst sagt tacksam.
Ja, jag lever :)
Suttit 5 timmar i möte idag med två chefer, varav en är min chef och en annan chef över ett annat distrikt. Det här känns hur kul som helst och jag känner verkligen att jag har stöd från hela företaget. Så himla roligt att äntligen få den här chansen, det här förtroendet. Fan vad vi ska bli grymma!
Nu är jag grymt trött.. blir tidig läggdags ikväll. Igår kunde jag inte somna så blev bara 3 timmars sömn. Inte bra med för långa naps efter jobbet :P
Jobb imorn!
I övrigt då?
Jo, jag börjar ju jobba imorgon igen :) Känns helt ok faktiskt. Nervöst, absolut. Men det som inte dödar - det härdar och jag börjar bli rätt härdad. Och mer ska det bli! Tänk den dagen då man typ.. är världsbäst på allt? haha!
Nej, skämt åsido.. jag tror personalen längtar efter mig. Och jag längtar efter att få göra saker "The Shima way".
Nu är det slöa och ladda den allra sista biten av batteriet som gäller resten av kvällen tills det är dags att sova.. och därmed ladda lite till.. Jag är rätt trött idag så det blev bara ett svammelinlägg.
Ha det finemang!
15 år sedan
Själv skulle jag förvisso vilja att hela världen såg på när jag och min älskade (vem det nu kan tänkas bli..) bytte ringar. Men sen har ju inte jag varit gift tidigare heller. Man kanske tröttnar på uppståndelsen ;)
Nåja. Faktum kvarstår att det var länge sen. Så jag borde sätta lite fart, skjutsen kommer om 3 timmar och jag har bara tagit en dusch. Nu fattas bara att dra på sig klänningen, fixa håret, naglarna, sminket, smyckena, packa den lilla handväskan smart och sen invänta skjuts till söder mälarstrand. Om jag hinner slänger jag upp en bild på resultatet innan jag åker - annars blir det bilder sen.
Gillar inte att spackla på överdrivet mycket - jag kör med min naturliga skönhet, det brukar gå hem ändå! Men jag kunde ju ha lagt på ett större leende :P
Är så himla glad att jag gav solsängen Trevi några timmars uppmärksamhet i förra veckan, annars hade jag aldrig haft den fina solbrännan :)
Blir inga fler bilder just nu - jag måste slänga på mig lite accesoarer och rusa!
Alexander Rybak
Realism - dödens död åt det ordet
Ok. Såhär är det. Hade jag varit "realistisk" hade jag för det första tagit ett sabbatsår efter gymnasiet då jag faktiskt var rätt trött på skolan. Om jag känner mig själv rätt hade jag därefter haft otroligt svårt för att börja på högskolan mest eftersom jag kanske inte hade velat. Hey - jag bodde ju hemma, hade förmodligen ett jobb då också och tjänade massa cash utan att betala någon hyra (Ja ända fram till den dagen då mina föräldrar skulle tröttna på mig och kicka ut mig).
Anyways, jag började direkt på högskolan. Hade jag varit "realistisk" då, så hade jag tvivlat på mig själv något så enormt. Jag var ju bara 18. Hey, vad kunde jag? Alla andra var ju så mycket äldre och såklart därför även klokare! När jag skrev min D-uppsats på slutet var den som var yngst (bortsett från mig) 3-4 år äldre än mig. Jag fick VG, min uppsats blev en "exempel-uppsats" och var med och tävlade om årets handelsuppsats på handelns utredningsinstitut (HUI). Jag kan inte säga att jag inte tidvis var väldigt pessimistisk tänkande om den, men jag vägrade fokusera på det. Hade jag varit "realistisk" hade jag inte skickat iväg den till HUI. Visst, jag vann inte tävlingen - men jag fick en kick av att den fick vara med på webbsidan och med i tävlingen.
Hade jag varit realistisk hade jag inte sökt ett chefsjobb vid 22 års ålder. För vem fan lyssnar på en 22åring? Vad vet hon? Hon har ju bara pluggat hela sitt liv. Visst hon kanske kan bossa över små fjortonåringar (knappt ens det för jäklar vad jobbiga de kan vara) men kan hon få 40-50åringar att göra som hon vill? Kan hon leda en grupp vuxna människor? Kan hon vara någon som en sådan grupp människor känner att de kan luta sig mot? Prata ut med, växa med? Helt ärligt, vem skulle anställa en 22åring på ett chefsjobb? Var lite realistisk.. Du kan ingenting. Du är en nolla. Du skall veta din plats. Börja lite smått. Sälj lite korv och servera lite hamburgare först. Känn sedan efter vad du vill. Var realistisk. Du är bara 22, du har ju hela livet på dig.
AHHH. JAG BLIR TOKIG.
Vi kan ta det ännu längre bak i tiden. Icke att förglömma började jag och mina föräldrar vårt liv i Sverige som flyktingar. Vi flydde undan kriget i Iran - efter att det hade pågått i 6 år. Hade vi varit "realistiska" som min kära far hade jag inte ens befunnit mig här i Sverige, frågan är om jag ens hade varit vid liv. Ja, det kostar enorma summor pengar att fly landet och vadå, det var ju så bra där ändå... Det här är förvisso något min pappa i dagsläget aldrig skulle erkänna, men hade det inte varit för min mammas sätt att skita i allt som är "realistiskt" så hade vi varit kvar där. Det var ju så bra. Ja jättebra med bomber flygandes tvärs över skallen på oss, med en pappa ute på oljeplattform och en mor som kramade om mig och min bror stenhårt varje gång (för att "om vi skulle dö skulle vi dö tillsammans") hon hörde bomberna komma.
Helt ärligt så ogillar jag å det grövsta att vara realistisk. Till vilken nytta? För att inte sedan bli besviken? Så ska man vara besviken redan nu? Utan att ens ha gett det en chans? Finns det något värre för ens självförtroende än att "vara realistisk"?? Folk undrar var jag har fått mitt självförtroende och min självkänsla ifrån. Vill ni veta svaret? Jag har varit så långt ifrån realistisk som man någonsin kan. Jag har inte haft någon som "tagit ner mig på jorden". Jag har haft folk som lyft mig och viskat eller skrikit till mig: DU FIXAR DETTA SHIMA, DU FIXAR DETTA OCH MYCKET MER.
De pessimistnissar som sedan försökt tvärtom med mig har jag klippt av. Försvinn, ni ger mig ingenting. Framförallt grundar sig deras pessimism i besvikelse över deras egna icke-chansningar i livet. Jag vill inte ha er ledsamhet i närheten av mitt liv såvida ni inte är beredda att få hjälp och hjälpa er själva i det.
Skulle jag varit realistisk skulle jag tackat nej till min befordran nu. Helt ärligt, jag är 23. Nu ligger allt ansvar på mig. Vet jag ens vad det är jag ger mig in på? Jag kanske skulle skita i det.. jag tror inte jag pallar det psykiskt. Jag är ju så ung.
EHM. Nej. Istället fokuserar jag på att jag VET att jag kan. Hur vet jag? Jag har ju aldrig gjort det förut. Men jag bara vet. Om andra har kunnat innan mig - varför skulle inte jag kunna? Jag säger inte att det kommer bli lätt, tvärtom, det kommer säkert bli grymt svårt. Men jag är inte rädd för att ge allt och försöka. Jag vägrar ta besvikelsen nu, när jag kan ta den sen ifall det skiter sig och iallafall veta att jag försökte och gav 100%.
Hajjar ni poängen? Sluta vara så jävla "realistiska" hela tiden. Vill ni ha ett medelsvenssonliv eller vill ni leva mera? Säger inte att någotdera är fel.
Men har ni valt ett av liven så sluta gnäll.
Besökarstatistik som ökar
Jag ska leda oss till toppen
Hur som helst så har jag inte gjort annat än att vila i över en vecka nu. Det börjar klia i resultatvisar-fingrarna och jag vill tillbaka och göra en förändring som bara jag kan. Jag vill visa resultat och lyfta arbetsplatsen, jag vill återigen få den där kicken som jag så ofta får när jag ser hur saker och ting blir till det bättre. Hur jag kickar ass och hur jag ser min personal växa och ta för sig mera. Åhh, härliga jobb.
Jag vill. Jag vill tillbaka.
Men först ska jag vila några dagar till... och smida på min plan. Min plan på hur jag ska få oss att bli bäst. Vi ska bli de bästa i distriktet och vi ska bli de som övriga ser upp till.
Det är mitt löfte till min personal.
Hård som sten
Vad är det som gör mig hård som sten då? Jag funderade lite på det och kom fram till att det nog är min ärlighet och förmåga att sätta gränser. Att jag inte är rädd för att säga min åsikt, och säga det till personen det gäller. Bara det skrämmer ju slag på de flesta. Folk är inte vana vid så ärligt folk. Självklart försöker jag ju formulera mig snällt och på ett sätt så att personen ska förstå hur jag upplever situationen och varför jag drar en gräns, men sanningen måste ju fram i vilket fall ändå, eller hur?
Det värsta jag vet är nog daltande. Börjar man dalta med en person så har man redan där satt sig över människan. Man tror inte att personen kommer "palla trycket" om man är ärlig - och bara där har man börjat se ner på människan. Och gör man det tillräckligt ofta kommer inte människan helt till sin fulla rätt heller. Hur ska en person som blir daltad med kunna sätta ner sin egen fot och bli sin egen herre? Hon måste ges utrymmet och tillfället att säga sin grej och det är inte lätt om man blir daltad med.
Så kom igen nu tjejer och killar! Säg ifrån nästa gång - prova på! Se vad som händer - vad är det värsta som kan hända så länge du bara talar om hur du upplever en situation? Det finns inga fel med det..
Oavsett vad så har de iaf burit på er i 9 månader..
DET ÄR VARMT!!!!
Shima goes ego-trippin'
och ja, jag hade lite bråttom i paint - orka! :D
Dagens aha-upplevelse med bilder
Jag låg ute på balkongen nyss och tänkte.. jaha... blev ju inget åka utomlands nu, men HECK vad finns utomlands på en sol&badsemester som inte finns här? Min solsäng, vattenutsikt och möjlighet till bad om man nu vill det, sol, värme, snygga bilar som åker förbi, glassbar/krog/konditori 100 m ner mot vattnet, båtar att låna om man vill, you name it - det finns här!!! Mycket bättre att åka på såna bravader när det är höst/vinter. Det var min aha-upplevelse idag. För just nu är jag ju redan "utomlands".
Säg hej till Trevi, min solsäng.
En frestande avocadosallad, förvisso självservice men hey då får man den precis som man vill också. Och något annat går ju inte att äta i den här värmen..
En smått solstungen (??) Shima med en lika påfrestad frisyr - haha!
Ok, helt ärligt så hatar jag fötter.. men här får jag en känsla av skräckblandad förtjusning - haha!
Börjar ni förstå varför jag skulle totalvägra en flytt härifrån..?
..och varför jag just nu tycker att en sol&badsemester utomlands känns överflödig..? :)
Bröllopsfest 6 juni
Så, lila kort tajt klänning, svart utsläppt svallande hår, svarta skor och svart väska och massa smycken. Denna gång kanske jag fyller ut klänningen lite bättre än jag gjorde på nyårsafton när jag vägde några kilo mindre än nu och var sjukligt tunn. Hoppas det iallafall. Nåja, det är iallafall kul att det händer sånahär saker så man får tillfälle att visa upp sin riktigt fåfänga sida någongång då och då ;)
Nya skor
Det här blev resultatet:
Lite mer till fest (de är svårare att gå i också haha) - ja, jag har svårt att köpa annat än svart men om man tittar historiskt sett (och i mitt förråd) så har jag skor i alla möjliga färger och utföranden, och de mest använda är de svarta. Inte de vita, pärlemorvita, bruna, limegröna (!! vad tänkte jag på??) röda eller nåt annat.
Och lite mer till vardags - ser ungefär ut som de där gladiatorskorna som var inne för ett tag sen (kanske fortfarande är? har noll koll) fast med klack. Mycket enklare att gå i än de ovan. Så, nu hoppas vi (läs: jag) på snyggare ben, häck, och hållning framöver med dessa nya ägodelar (om det nu är möjligt - haha!).
Och framöver ska jag bli duktigare på att hålla i mitt visakort.
Shopping & Dagens tips
Mobiltelefon √
Trätrall
Solsäng + dyna √
Panelgardiner √
Taklampa √
Småmattor √
Fåtölj
Golvläslampa
Såhär ser min solsäng ut, köpte på JYSK idag med mycket fin dyna till:
Maxbelastning 130 kg. I think I'll do fine!! ;D Den ska jag ligga och sörpla saft eller äta glass i. Yummi.
Så i princip är det bara trallen och fåtölj och golvläslampa kvar. Men de sakerna får vänta. Har ett annat himla roligt projekt att ta tag i innan, nämligen bilservice och besiktning - yey!
Semester är inte bra.. man får så himla många tillfällen att bränna pengar på. Men hey, det är ju kul också! Ja, förutom kanske bilservice och besiktning...
Dagens tips också om du har långt tjockt men slitet hår:
Sen jag började använda det schampoot, i september/oktober någongång förra året har mitt hår inte alls blivit lika slitet som tidigare, jag har inte behövt klippa bort lika mycket varje gång jag besökt Björn Axén och jag har inte behövt besöka dem pga att mitt hår är slitet - utan snarare för att det börjar tappa form och behöver klippas upp på sina ställen. Inte nog med det - så använder jag inte heller något balsam! Ni hörde rätt, jag med mitt 349283 meter långa hår använder inte ens balsam. För det behövs inte med det här schampoot! Visst, det är dyrt som tusan - men väl värt pengarna. Shima rekommenderar L'oreal absolut repair.
Ok, utmanad, here we go.
Rules:
1. Answer the questions on your blog
2. Take away one question you don't like and add a new one
3. Tag other people
1. Which perfume do you use?
Hmm.. har säkert en 10 olika men mestadels Christina Aguileras vad den nu heter, såhär ser den ut iallafall: 
Eller Promesse från Cacharel.
2. Song of the day?
WASP - Heaven's hung in black, ingen låt man hoppar upp i taket och blir glad av, men alldeles underbar ändå.
3. What's for dinner today?
Spaghetti och köttfärssås! Åt jag tidigare iallafall, nu funderar jag på att göra en liten sallad. Klockan är liksom halv 12 på natten :P
4. Today's highlight?
Med risk för att låta som en desperat stalker träffade jag "Mr Finch" på ett av de ställena jag handlar på - haha!
5. What whould you really like to learn?
Klättring och snowboard, ju!
6. What was the last thing you bought?
Handlade ju livsmedel idag men innan dess panelgardiner, lampa och mattor.
7. What's your most important goal at the moment?
Det är konfidentiellt men det har med jobbet att göra! Rent privat är det att lära mig stänga av jobbet när jag är hemma och fokusera mer på mig själv och min hälsa.
8. What do you think of the person who tagged you?
Verkar vara en trevlig och vettig tjej, skulle vara nice om man kunde lära känna henne bättre någongång :)
10. What's the colour of your eyes?
Mörkbruna.
11. Who was the last person you called?
Marika
12. If you could be anywhere in the world for the next hours, where would that be?
På en strand vid medelhavet eller karibien!
13. What do you find important with your friends?
Att jag har skoj med dem och alltid kan lita på dem i vått och torrt (nej jag har inte så många vänner - haha!)
14. Who would you like to meet sometime?
Svårt.. hmm, kanske någon vis gammal gubbe/gumma som kan ge mig aha-upplevelser om livet.
15. Would you like to have kids one day?
Ja, om jag hittar rätt person att skaffa fram ungarna med.
16. Who would you trade your life with for 3 days?
Någon stackars fattig person från något fattigt land. Snacka om att uppskatta allt man har lite mer sen.
17. What are the 3 most positive things in your life right now?
Mitt jobb, mina nära&kära, min egen utveckling
18. 3 things that make you smile?
Att höra/se folk utvecklas, känna uppskattning och positiva siffror..
19. What's your favourite song at the moment?
I'm in looove, with a fairytaaaale...
20. What's your favourite tv-series?
2½ men och Family Guy
21. What are you wearing at the moment?
Mörkblå jeans och bh - hey, jag är ensam hemma.
22. What's your favourite sweets?
Sött, surt, salt, och choklad är givet 1 gång i månaden.
23. Who's your role model in life?
Min mamma och några andra riktigt duktiga människor i min omgivning. Jag försöker plocka de bästa bitarna ur alla jag möter!
24. What is the last film you saw?
Madagascar 2, för andra gången.. JÖSSES vilken skön film! King Julian får mig att skratta så jag nästan dör.
Jag utmanar.. ehm.. de som känner sig utmanade att göra det jag själv gjort precis ;)
Mina små men mkt söta inköp
Den där satte jag upp själv, och se, det lyser!!!
De där längderna diggar jag rätt hårt.. Bilden gör de inte riktigt rättvis, utan i verkligheten känns det mycket mer "livfullt".
...och lite små söta rosa mattor i köket. Tur man är singel och bor ensam så man får dutta lite små söta rosa färgklickar där man känner fört :D
Är jag ensam om att må dåligt på IKEA?
Men hursomhelst, införskaffade idag lite gardiner, en taklampa till vardagsrummet och lite små runda mattor till köket. Satte upp lampan helt själv, stolt! För det var massa pill med sladdar och grejer som jag aldrig sysslat med tidigare och jag lyckades utan att bli friterad. Mycket najs. Jag börjar nästan bli nöjd med lägenheten nu. Såhär över ett år senare. Men saker och ting måste ta sin tid för att man ska bli nöjd.
Nästa projekt är balkongen. Ska införskaffa trall till betonggolvet, en solsäng och lite krukor och eventuellt någon lanterna. Får se hur mycket som får plats därpå. Bilder på spektaklet jag köpte idag kommer kanske imorgon, orkar inte ta fram kameran nu såhär på kvällskvisten nämligen.
Nej, jag säger hej från mig för ikväll!
Städ- och tvättdag!
Hade jag varit pedant av mig så hade jag inte behövt plocka undan några saker nu, utan snarare bara plockat fram en dammsugare och svish, så var det färdigstädat i princip. Aja det är bäst jag sätter igång, för om några timmar ska här vara kliniskt rent och jag ska till och med kunna slicka på golvet utan att få dåligt samvete - eller dödslängtan ;)
Ny mobiltelefon
Ja, då det nästan är billigare i Sverige att köpa ny telefon än att laga den gamla så slog jag till riktigt hårt på en riktig jobbtelefon. Sony Ericsson Xperia X1, den svarta modellen blev idag min. Riktig kul! Denna telefon har verkligen allt. Förutom 1 grej som jag kommer sakna med min gamla mobil. Den här nya har nämligen ingen stegräknare. Lite tråkigt eftersom jag går rätt mycket varje dag men hey, den har ju allt annat, till och med ett tangentbord.
Jag ska sååå hålla koll på allt med denna telefon. Men.. ikväll har jag i ärlighetens namn bara suttit och spelat i flera timmar med den - haha! Men vadå, jag har ju semester... Får nästan en känsla av nostalgi.. ni vet, sommarlov, sitta uppe sent och göra helt icke-produktiva och meningslösa saker. Ahh, the good old times! Inga krav, inga tider att passa och framförallt, 100% fokus på mig själv.
Yes. We like.
YEY! Befordrad och färdig för semester
Kom igeeeen. Sista rycket nu.
I'm in looove, with a fairytale!
De hade varit de enda söta killarna (resten var ju bara rena slisk) med bra låtar i tävlingen som hade smält tjejernas och de homosexuella killarnas hjärtan. Precis som Alexander gjorde nu. Med andra ord hade Alexander fått det lite tuffare, fått lite motstånd iallafall :)
Dreglar åt mina egna matbilder
Vitlöksmarinerade kroketter till och så sallad med italienska örtkryddor.. *dreglar* Fanns också bearnaisesås till.
Eller här. Barilla-pasta med kycklingfilé i en härlig sås av creimefraiche och sweethot chili. Och sallad med örter och persilija.
Nu är jag sjukt mkt hungrigare än jag var innan... ska nog hälsa på mina föräldrar och se vad som bjuds där ikväll ;) Själv orkar jag inte laga något idag. Så ambitiös känner jag mig helt enkelt inte i nuläget.
Hejsvejs!
Slut på humörsvängningarna
Lättnaden är enorm. En kollega steg in i rummet idag efter mitt samtal med min chef och undrade om jag var ledsen. Jag var alldeles röd i ansiktet (ni vet sådär som man kan bli när man är riktigt, riktigt trött) och satt lugnt på en stol. Jag sa nej, det är min spänning som har släppt. Jag är så avslappnad nu så det är nästan sjukt. Nu kan saker och ting bara bli bättre.
Det var riktigt kämpigt ett tag. Det tisslades och det tassades bland mina hemlighetsfulla chefer. Jag visste att de var "up to" någonting men de vägrade delge mig vad. Och ovisshet gör mig i princip galen. Jag är på tok för nyfiken för mitt eget bästa ibland. Men nu är det avgjort på riktigt. Jag är så stolt över mig själv. Vänta ni bara. Jag ska göra underverk.
Nu till något helt annat. Var och såg Wolverine idag. Mycket mer testosteron i en film går det inte att pumpa in. Jäklar vad häftig den filmen var. Även om den i många fall var överdriven - men hey, överdrivna testosteronfyllda actionscener med mycket dunder, brak och muskler. Kan man begära mer? ;)
Humörsvängningar delux.
Godnatt.
Skulle inte jag vara ödmjuk?
Självklart snackar jag lite skit ibland. En del gånger låter jag mycket kaxigare än vad jag faktiskt är. Men det skall dock inte glömmas att jag menar allvar många gånger också. Med risk för att låta som allas vår kära "Hej-jag-börjar-bli-rätt-ute-bloggerska", BlondinBella, så avskyr jag allt vad gäller jantelag. Att man inte ska visa att man är bättre på något speciellt, att man tja.. ska vara tillbakadragen och "som alla andra". Finns det något mer grått och trist än det? Vill ni fylla era liv med återhållsamhet så varsågoda. Jag gör dessvärre inte det.
Men vad har detta med ödmjukhet att göra? Att inte vara ödmjuk är inte synonymt med att visa vad man går för. Men jag fattar ju att jag inte kan göra allt själv här i världen. Om inte annat så har mitt jobb som chef fått mig att inse det. Om jag får beröm av MIN chef så är jag inte sen med att lyfta upp min egen personal och ge dem credz. För utan dem hade jag gått in i väggen för länge länge sedan. Jag svarar ju inte direkt: Jag vet, Jag är bäst, Jag har gjort allt själv. Det är det sämsta en chef och ledare kan svara. Med andra ord är det en kriterie för att vara en ledare. Ödmjukhet alltså. Vem skulle ens lyssna på mig om jag inte var ödmjuk? Jag hade tappat respekten för min chef för länge sedan om inte ödmjukheten fanns där. Slutat lyssna. Gjort lite som jag själv vill osv. Han/Hon är ju ändå ett svin då som tar alla för givet och lyfter upp sig själv och ingen annan. Hajjar ni?
Jag är heller inte direkt sen med att snappa upp vad folk som är bättre än mig på ja, allt möjligt, gör, hur de gör det för att lära mig nya saker hela tiden. Lyssna, fråga och prova själv. Hur tror ni jag är där jag är idag? All me? Tror inte det va. Finns många personer som jag är evigt tacksam och dessa vet också om vilka dem är, det har jag sett till.
Sen är inte ödmjukhet samma sak som mesighet heller. Eller knappt ens vänlighet. Eller fjäskande. Eller daltande. Ödmjukhet är ödmjukhet. Att våga lyfta fram andra, inse och erkänna sina begränsningar och eventuella misstag. På det viset får man respekt från sin omgivning på rätt sätt. Jag må vara rätt hård som person, många skulle nog vilja påstå att jag är grymt tuff en del gånger. Men bara för att man är det betyder det inte att man samtidigt inte kan vara ödmjuk. Hård men rättvis kallas det.
Det är jag det. Like it or not.
Snart så..
Bara två dagar kvar på veckan. Sen fyra arbetsdagar nästa vecka, sen har jag semester!! Så 6 dagar kvar med andra ord. Det ska bli så grymt skönt. Behöver verkligen vila upp kropp å själ. Men nog om detta just nu, måste iväg till jobbet!
Hejsvejs =)
Längtan efter helheten
Mm. Känner en längtan efter att få pusselbitarna i mitt liv på plats. Visst, jag är bara 23 år, det är inte direkt någon panik va. Men panik är heller inte det jag känner. Utan nyfiken och självälskande som jag är, har jag på senare tid fått en längtan efter att veta vad det kommer bli av mig. Vem kommer jag ägna, om inte hela men åtminstone största delen, av mitt liv åt/med? Finns det någon sådan person därute? Finns det någon därute som jag kommer att älska så djupt att jag till och med kommer att kompromissa min livsstil med? Finns det någon därute som kommer stå ut med en så envis personlighet som min? Kommer vi att skaffa barn? Blir det en alldeles bedårande liten flicka eller en liten härlig son, eller kanske till och med både och? Eller är det tänkt att jag ska genomföra andra stordåd i livet så att sådant inte får plats i mitt liv? Hur är det tänkt egentligen? Var kommer jag att hamna?
Så många frågor, så obefintliga svar. Min längtan blir i varje fall större för var dag som går. Inte nödvändigtvis längtan efter en man och barn. Utan snarare längtan efter att få se helheten. Att få veta vad som händer mig. För mig är detta en prövning, att lära mig ta en dag i sänder. Det är för mig riktigt svårt, men jag har ju liksom inte så mycket till val. Frustrerande va? Men det är inte bara negativt. Min nyfikenhet är en stark drivande kraft i mitt liv. Det är den som ger mig livsglädjen (genom att ta en dag i sänder och göra det bästa av den, att vakna upp och vara sjukligt nyfiken på vad som händer idag). Den livsglädjen och positiva energin kan jag enkelt dela med mig till andra. Och det finns inget som gör mig lika glad som att se hur det smittar av sig på andra.
Så.. visst saknar jag svar på många frågor, men innerst inne har jag nog en känsla av vad det kommer bli av mig, åtminstone vad jag vill att det ska bli av mig. Det gäller bara att följa sitt hjärta så hamnar man rätt, oavsett var det är. Sen får man ju absolut inte glömma att titta tillbaka på var man var för ungefär 5 år sedan. Herregud vilken utveckling, det är inte klokt.. och klokare lär det ju inte bli :) Jag längtar!
Valborg, första maj och till slut lite ledighet
Det var nog den fattigaste brasa jag sett på år och dar, finanskris eller?
Hmm.. jag tyckte att det luktade lite bränt men kunde inte riktigt placera var lukten kom ifrån...
Jag och mina fina.
Grymt duktig liten kille som byggde back på back. När han ramlade ner insåg jag hur gärna jag vill ha en lika fin son senare i livet.
Ja och vi befann oss på Snorrevägen. Kvarteret Bronsdolken. Hahaha, tolka det som ni behagar. Det gjorde iallafall jag ;) Ärligt talat, någon baktanke måste personen som namngett gatan och kvarteret haft. Någon!
Gourmetmiddag till mig själv
Inget fel på att unna sig själv det där lilla extra ibland. Man behöver skämma bort sig själv ibland ju! Och ja, jag njöt verkligen av mig själv, mitt eget sällskap. Vi hade riktigt mysigt ihop jag och jag ;) Feltolka inte.
Nu ska jag återigen laga något gott, men blir nog inte lika avancerat som igår.
Hejsvejs!
I väntans tider
Känner dock att jag har blivit bättre på att hantera sådant och hela jag känns liksom mer uppfyllt av ett lugn. Jag vet att jag är väldigt nära och det blir inte bättre av att hetsa. Detta kommer bli grymt bra! Jag tänker inte som förut "om bara tiden kunde gå lite lite fortare".
Jag försökte mig förresten på världens största (och faktiskt godaste) banana split igår på Södermalm. Tror ni jag fick ner hela eller? Den var liksom minst lika stor som mitt huvud.
Ok, jag ska inte överdriva. Men nej, jag fick i mig typ hälften.
Vad är ni rädda för??
Men privat då? Jo, där krävs det ju också någon form av betalningsmedel. Man ger och tar ju i den här världen. Hur många av er tröttnar inte när ni bara ger och ger? Rätt många skulle jag vilja säga. Nu är jag inte ute efter pengar i det här fallet, det vore galet girigt. Men hur många gånger orkar man konfrontera en vän till exempel utan att få något tillbaka? Speciellt när vännen inte visar något intresse tillbaka, visar tendenser till konflikträdsla och ignorerar när något är fel. Helt ärligt, inser inte ni som inte tar tag i eventuella konflikter att tiden tickar på? Ju längre tid som går desto mer likgiltighet föds i den här världen och desto fler käppar i hjulet sätter ni för er egen utveckling. Ni står stilla och stampar på samma ställe. Ni kommer ingenvart i livet privat.
Varför inte slå ett slag för er egen och andras utveckling genom att inbringa mer passion och glöd i era liv? Inte fylla det med ignorans och rädsla? Hey, visst, kalla mig för drama queen. Men jag älskar iallafall mitt liv och jag älskar människor. Jag älskar framförallt när andra människor utvecklas. Och många gör det också, mest hela tiden. Vilket gör att jag går glad nästan konstant. Allra gladast går jag när jag varit den som bidragit till någons utveckling. Vilket händer mig väldigt ofta. Så, vilket slags liv vill ni leva?
Come on! Börja ställa folk mot väggen - spelar ingen roll om det i slutändan visar sig vara du som hade fel, vännen som hade fel, eller att båda bara missförstod varandra. Ni vet inte vilken skön känsla det ger efteråt när saken är ur världen. Och hur mycket närmre varann man kommer. Och du, ju förr man tar tag i det, desto mindre "grej" blir det av det hela. Vänta några år så ska ni se att den mänskliga hjärnan förvrängt all tidigare information till något mycket värre.
Ta steget. Därute finns nog någon som väntar på det. Och löser ni inte problemet så har iallafall du lättat ditt hjärta och bara det är stort. Galet stort. Och du ska se att du växer rent mentalt av det och blir starkare.
Och ett tips när ni gör det - skippa sarkasmen. Det går liksom inte hem.
Bögs Gård
Nevertheless, hade jag och M ganska trevligt där. Jag kom på hur mycket jag saknar att vara bland djur. Har ju ingen pålle längre som jag hade när jag bodde i Västerås. Det är så himla fridfullt att bara vara ute bland djur. Riktigt skön terapi att bara titta på dem eller pyssla om dem. Här kommer lite bilder iallafall:
Tjur-spaning på hög nivå.
Kom till mama!
Jösses, kan man bli sötare??!!!! Jag smälter..
Ok, helt ärligt. Jag ville ta hem honom.
Nog om ponnyn. <3 <3 Godnatt!
Min Pärlas dag
Nu ska jag bara ut och montera på däcken på bilen. Jepp, jag gör sånt själv. Har gjort det de senaste 3-4 åren. Visst skulle jag kunna betala en 400-500 kr och få det gjort snabbt och enkelt på verkstad, men det känns lite onödigt när jag dels gör det bra själv och sen är det ju också lite tid med min Pärla liksom. Jag gillar liksom att pyssla med henne. Sen har jag alltid varit sådan att jag inte orkar vänta på någon annan. Kan själv, gör själv! Snabbast så.
Hon är en ännu större skönhet nercabbad. Längtar efter att få känna av accelerationen och inbromsningarna med sommardäck under mig igen. Går så segt med vinterdäck och det ger så mycket sämre väggrepp.
Utvilad
Idag skiner solen här men dessvärre är det ganska kallt ute. Men ska nog försöka mig på en liten promenad här nere vid stranden nu när isen på vattnet har smält. Bara rensa lite tankar och sen träffa M. Lite oklart ännu vad vi två ska hitta på, men jag hoppas på något kul. Känns som att det var länge sen.
Är inte sensommarkvällarna de bästa kvällarna ever? Naturen är bara sjukt vacker och det ligger en speciell doft luften. Men det vore ju så typiskt mig att börja längta efter sensommar nu när det är vår. Var tog min längtan efter själva sommaren vägen? Haha.. alltid 500 steg före. Men titta bara:
Så vackert ju.
Jag är så stolt
Frågan är bara också vad som händer med mig privat. Jag har litegrann gjort det som man absolut inte får göra. Snöat in mig på jobbet för att slippa undan privatlivet. Man blir lätt utbränd ganska fort då. Det handlar ju om en balans. Om jag lyckas utveckla mig privat så kommer jag ju också fortare dit jag vill rent professionellt.
Men jag har haft några dagar i ensamhet nu efter jobbet då jag fått tänka till. Vet ännu inte riktigt om jag kommit fram till något, det enda jag vet är att det varit skönt att få tänka. Fler såna här dagar behövs och jag kommer hädanefter att prioritera mig själv lite högre - lite mer. Jag har ju säkert nämnt det förut, men jag ska ju utomlands helt ensam under min semester i maj. Jag tror det kommer vara nyttigt för mig. Dels för att jag då gör det jag aldrig vågat mig på tidigare (att åka ensam och befinna mig ensam utomlands någonstans utan något speciellt mål utan bara för att vara) och dels för att det då kommer att vara 100% fokus på mig själv. Jag kanske kommer fram till något vettigt då? Eller så har jag bara en riktigt skön och avslappnande semester utan något bjäbbande från andra människor ;)
Jag känner litegrann att.. jag är mer än vad jag varit de senaste månaderna. And I'm dying to find out what.
Det var lite djupa ord från mig såhär på fredagskvällskvisten.
Peace.
Byter design
Hej! Ifall sidan ser halvfärdig ut eller bara allmänt flummig så är det för att jag leker lite med designen. En liten notis bara sådär! :)
--------------------------------------------------------------------------------
Nu ger jag upp för ikväll.. inte riktigt färdig, men hey, jag har ett jobb också ;)
Vissa gånger vill jag inte vara chef..
Jag har varit tvungen att vara stenhård mot min personal sen jag kommit tillbaka till där jag är stationerad. Mycket har som sagt fallit medan jag varit borta och utan att påtala så kommer man ju ingenvart. En stor del av personalen har skärpt till sig markant sen jag kommit tillbaka men igår fick jag sätta dit en person.
Jag skällde med min lugnaste röst (det är när jag får min riktigt lugna röst som folk börjar inse att ok, nu är det allvar...) och hotade med att säga upp personen. Vi skrev båda på ett papper, ett avtal om att de saker vi nu tagit upp måste följas osv... och jag höll min stränga min under hela förloppet. Men inombords ville jag nog bara försvinna. Jag avskyr att behöva ta till drastiska åtgärder, det är fan inte kul på något sätt! Men det ingår i mitt jobb att kunna vara konsekvent. Nu hoppas jag för allt i världen att denna person skärper till sig och jag kommer att (som vanligt) ge personen de förutsättningar jag kan ge för att fixa det. Nästa steg i processen till uppsägning vill jag nämligen inte behöva ta.
Usch säger jag bara! Ibland är det helt enkelt inte roligt att vara chef. Men jag fixar det med om det behövs såklart.
Naturen lever igen
...och så gör även människorna i den. Man märker det verkligen på alla, så himla mycket gladare. Folk tittar en mer i ögonen när de pratar, de är liksom mycket varmare av sig, många nästintill flirtiga till och med. Sen finns det ju även en och annan bitter stackars jäkel som saknar något väsentligt här i livet och envisas med att hålla sur min, men i det stora hela är folk som helt utbytta.
Detta är väl inget nytt under solen (hihi under solen..), men det är lika kul att se varje gång vad solens strålar och värme gör med folk, för att inte tala om många djurarter, exempelvis häst och hund. Helt galna såhär års. Nåja, bäst man tar tillfället i akt och ler till höger och vänster idag, för imorgon nalkas det purket väder igen!
Här är vår sol. Den såg ju faktiskt inte speciellt vacker ut på nära håll om jag får säga det själv. Vilken tur att den dagen man eventuellt skulle hamna så nära så... ja. ni hajar nog själva.
Nog om det, nu ska det ätas lite mat.
Teambuilding - i verkligheten
Jag måste få mina anställda att jobba mer som ett team. Jag har lyckats med andra arbetsgrupper förut så jag ska lyckas med denna också. Som det känns just nu så är hela personalen splittrad. Det finns så många problem som skulle bli reducerade om inte eliminerade om de bara kunde börja jobba mer "tillsammans" och mot samma mål. När inte alla jobbar tillsammans i form av ett team så är det psykiskt väldigt påfrestande som chef, det känns som om man springer omkring och drar i lite trådar här, lite trådar där och inte riktigt kommer någonvart. Truppen är liksom inte riktigt samlad och fokuserad på målet.
Jag måste ställa mig frågorna och hitta svaren till - hur det blev såhär, varför det är såhär och vad min personal "går igång" på. Hitta ett antal gemensamma nämnare hos dem som för dem närmare varandra. Framförallt måste jag få dem att prata mer med varandra och våga påtala om de anser att den ena gör fel. Men det allra mest essentiella för att det ska fungera är ständig utbildning, utbildning, stöd, coaching och kommunikation, från min sida. Den biten har fallit bort medan jag varit borta så jag måste börja där. Checka av nivåerna som de olika personerna ligger på och jobba med dem därifrån och få en jämnare kunskapsnivå hos personalen. Ingen ska känna att de inte kan bara för att kunskapen inte finns där. Det är mitt ansvar att se till att den finns där.
En riktigt svår nöt att knäcka detta. Det är så himla olika personligheter att handskas med men jag tänker inte ge upp. Även om jag börjar bli riktigt, riktigt trött. Har jag gjort helt ofattbara saker tidigare så fixar jag detta med, that's for sure. Behöver bara samla lite energi och fokusera. Det är 1 månad kvar till min semester och tills dess ska jag ha skapat en mycket bättre stämning på jobbet och höjt utbildningsnivån på personalen. Nu ska personalen äntligen få det de förtjänat hela tiden.
Dvs att bli sedda, lyfta och få känna av hur det är att ge järnet och lyckas. Få känna sig delaktiga och duktiga. Är det något som driver mig så är det just det. Min personals utveckling och framgång. Så nu banne mig!!!!
Förberedelse inför löneförhandling
Det är lite smått otroligt att jag har mina fina besökare som tittar in här trots att jag sköter detta rätt dåligt. Jag skriver ju här ganska sällan men ändå kikar ni in i hopp om att det kommit nått nytt inlägg från mig. Sött minst sagt!!
Imorgon ska jag ha löneförhandling med min chef och det kan ju vara värt att vara förberedd. Själv vet jag att han har intervjuat personalen där jag varit chef i 6 veckor för att utvärdera min tid där. Och själv vet jag vilka svar han har fått med tanke på vilka lovord jag fått av den personalen, samt hur gärna de vill ha kvar mig där. Så jag ligger mycket bra till. Nu gäller det bara att kunna prata för sin sak för att nå de där extra tusenlapparna i månaden.
För något år sedan skrev jag ett inlägg om vilka argument det är som kan bidra till att stärka ditt argument kring hur mycket du begär på din löneförhandling. Det var följande:
♦ Du har förbättrat dina kunskaper. Detta genom du kanske gått någon utbildning/kurs, eller att du samlat på dig större erfarenhet i och med tiden som gått eller i och med att du engagerat dig i andra områden på jobbet. Du vet vad som pågår utanför dina 2kvm till kontor och du har satt dig in i hur branschen fungerar och hur framtiden eventuellt kan komma att se ut.
Japp, jag är färdig med min utbildning, har skaffat mig det jag inte hade innan (erfarenhet från att ha personalansvar), har engagerat mig i nyöppningar, omläggningar, dragit i trådar som inte ingått i min befattningsbeskrivning m.m.
♦ Du utför saker som egentligen inte ingår i dina arbetsuppgifter men som på något sätt ändå är nödvändiga för företaget. Du tillför ett mervärde. Du har uppfyllt målen sedan förra lönesamtalet och du har dessutom överträffat en del.
Japp, har ett flertal gånger gjort mer än nödvändigt för att rädda företagets anseende, backat upp andra och "räddat" övriga chefer inför både VD för Sverige och Nordic, fungerat som stöttepelare för övriga traineer, ibland även gjort dumma saker som att ge mig på att stoppa stölder och rädda varor mitt i natten. haha.
♦ Du har nu ett bredare kontaktnät än tidigare och företaget kan dra mer nytta av dig som resurs i och med dina nya kontakter.
Japp, efter att ha varit med och styrt upp en nyöppning och två omläggningar har jag nödvändiga kontakter som inte ens distriktschefen har.
♦ Just du tillför mer än vad någon annan skulle kunna göra i din position, det vill säga att du är speciell och nödvändig för företaget. Du uppfattas som experten inom ditt område.
Japp, sköter mitt jobb med noggrannhet och vet att rent ledarskapsmässigt faller de ställen jag lämnar åt andra chefer. Personalen blir dock mer självgående efter att jag varit där men det krävs fortfarande ett ledarskap och att ge motivation till personalen, saker som faller när jag inte är där.
♦ Du har fått fler ansvarsområden som du skött alldeles utmärkt/med framgång.
Japp, under min testperiod i 6 veckor hade jag inte bara en chefsroll utan 3 ansvarsroller. Butikschef, säljchef och administrativt ansvarig eftersom det inte fanns sådana tillsatta roller. Och dessa skötte jag alldeles utmärkt. Bäst av allt är, jag fixade de grejerna på 40h/v. Andra hade fått jobba ihjäl sig för att hinna med. Vilket visar att jag är grym på att planera och prioritera, något som företagets chefer allmänt är kända för att vara kassa på.
♦ Förra året/månaden/veckan gjorde du något riktigt positivt överraskande och som dessutom inte föväntades av dig.
Japp, har minst 3 sådana händelser att ta upp för min chef.
Så. Om jag inte får det jag begär av chefen min.. då blir jag lite putt. För jag vet att andra företag skulle betala mig det jag begär. Och jag tror på rak och ärlig kommunikation så att chefen vet var han har mig. Det viktigaste är att stå på sig och tro på sig själv. Jag tror jag är förberedd nu!
Fixa hemma = Terapi
Ganska hett om jag får säga det själv, och trots lite fuskbygge så är jag ändå rätt stolt.
Nu är mitt vardagsrum supermysigt!
Skön terapi var det också att få skapa. Mer sånt!
Vilket grymt väder!
Okej, lugn. Jag är bara så uppspelt över vädret. Det var fint väder igår också, nästan varmare också tror jag, men jag jobbade då. Idag däremot ska jag inte jobba. Ledig idag och imorn, jobbar måndag, sen ledig igen tis och ons. Hoppas det goa vädret håller i sig.
På onsdag ska jag klippa mig också. Jag undrar vad folk skulle säga om jag skulle klippa mig ganska kort :D Jag har haft rätt långt hår nu i säkert 5 år. Personligen tycker jag att jag ser rätt sträng ut i kort hår (kanske för att jag påminner om min mamma?). Det kanske skulle behövas på jobbet..
Anyways, nu nalkas sko-shopping och subwaykäk i Upplands Väsby. Hej på er.
Förresten, vad sägs om att göra något extra för någon idag? Hjälp en medmänniska med något :)
Jag behöver semester
Nämligen åka utomlands helt själv, om än bara för en långweekend. Vore det inte nåt? Uppleva en liten del av världen på egen hand. Riktigt nice, göra vad jag själv vill, när jag vill, hur jag vill. Om jag känner för att gå in på ett café så gör jag det. Om jag känner för att stå och titta i en affär några minuter extra, så gör jag det. Ingen som väntar på en, ingen som stressar en, allt i min egen takt. Behöver inte heller vänta på någon, anpassa mig efter någon, bara jag i fokus för mig själv.
Detta är något jag bara måste göra :) Det är något jag behöver göra. Så.. bara 1½ månad kvar till semester. Bara den tanken ger mig grymt mycket energi att kämpa vidare.
Jösses
Nu är det iallafall helg igen. En helg utan jobb. Otroligt skönt.
För exakt ett år sen..
Persiskt Nyår
Lite Wikinformation:
Nouruz (persiska: نوروز, sv. "ny dag", stavas även Noorooz, Nowrooz, Nowruz), är de iranska folkens nyårsdag som infaller på vårdagjämningen. Nouruz firas för att välkomna våren av perser, balucher, afghaner, tajiker, kurder och azerier.
Till de religiösa bekännare som över hela världen firar högtiden hör zoroastrier och bahá'íer. Nouruz är nationell högtid i Iran, Afghanistan, Tajikistan, Uzbekistan, Azerbaijan och södra Kurdistan.
Nouruz infaller den 20 mars, 21 mars eller 22 mars, beroende på solens position över horisonten. Nyårsdagen överensstämmer med den första farvardin (första dagen i den första månaden) i den persiska kalendern.
"Haft sin"-duken m. tillbehör.
År 2009 sammanfaller med år 2568 enligt den iranska kejserliga kalendern, 3747 enligt den persiska zoroastriska kalendern och år 1388 enligt den islamiska solkalendern som är officiell kalender i dagens Iran.
Dagen före nouruz tar man fram de saker som hör till den så kallade "nyårsdukningen". Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter haft sin vilket på persiska betyder "de sju saker som börjar på s". Det som måste finnas på bordet är följande:
- Senjed - en sorts söta frukter. Frukten symboliserar kärlek.
- Somâq - det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.
- Sabzeh - som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.
- Sib - som är ett rött äpple och symboliserar skönhet och hälsa.
- Samanoo - Memma som framställs av vetegroddar.
- Sir - vitlök, detta symboliserar hälsa och kampen mot sjukdom.
- Serkeh - vinäger som symboliserar rörelse i livet.
Det bör dessutom finnas:
- Âjil - Kakor och nötter.
- Âyine - En spegel.
- En Diwan (diktsamling) av poeterna Hafez eller Firdausi som symboliserar den rika persiska kulturen. Iranska zoroastrier lägger fram Avesta och religiösa muslimer lägger fram Koranen under nouruz.
- Handmålade ägg.
- Iranska flaggans färger (grön, vit och röd som symboliserar grönska, renhet/godhet och kärlek). Iranska nationalister läggger fram det persiska nationalemblemet med solen och lejonet.
- En skål med en levande guldfisk.
Det bästa med allt det här är att det förenar ett folk, oavsett politisk eller religiös ståndpunkt så är det här en grymt stor högtid i Iran och bland Iranier världen över. All info förutom mina egna små inputs är hämtat från Wikipedia.
Såå... om jag inte hinner säga det imorgon så säger jag det redan nu.
GOTT NYTT ÅR KÄRA NI! Oavsett härkomst.. =)
Tandläkarbesök efter tandläkarbesök
Anyways.. Är så glad att jag kan äta som folk igen. De 2-3 senaste dagarna har jag ju inte kunnat äta vettigt, och de senaste veckorna har det varit riktigt jobbigt om jag tuggat fel. Uhh. Nu är det värsta över. Tack Tandläkarn!
Vill också nämna att jag blev glad idag.. över att du, du vet vem du är, läser detta ända från Australien!!! Att du, trots att vi inte har sådär supermycket kontakt längre, fortfarande "håller koll" på mitt liv. Det värmde! =)
2 st SPOTIFY INVITES bortskänkes
maila mig på: shima_moradi@hotmail.com senast den 19 mars (ni har hela 19e mars på er att maila också) så ska jag välja och vraka bland era svar.
Om ni inte hajjat vad Spotify är för något så har ni det här: www.spotify.se Nästan all musik i hela världen, lagligt, du streamar musiken med den bästa kvaliteten ever och slipper massa olagligt nerladdade filer på din dator som bara tar plats. Men du behöver en invite om det ska vara gratis. Och inviten har jag.
Hej så länge :)
Vad får er att orka ta er till jobbet varje dag?
Jag har alltid velat få människor att må bra och att utvecklas oavsett vad det gäller. Få människor att känna samma känsla jag känner nästintill varje dag, timma, sekund. Dvs, "fan vad jag är bra!". Det förtjänar varenda liten kotte därute. Tråkigt nog så är det långt ifrån alla som känner så.
Litegrann undrar jag var jag fått min energi ifrån, hur jag, oavsett om jag är lite ledsen, trött, irriterad på någon situation, eller "lägger mig" då jag inser att jag begått något misstag i princip aldrig klankar ner på mig själv (självklart är jag människa och det händer ju att jag också blir förvirrad någongång). Men det handlar om att vara så stark i sig själv så att man inte inte tar saker personligt, att ha distans till det egna jaget. Klarar man av det och är lite småvettig i största allmänhet så tenderar man till att skänka sin omgivning ett lugn och en trygghet som heter duga.
Tydligen är det det jag gör på jobbet, har ännu en gång fått bekräftelse på att jag, bara genom att vara jag, får folk att må riktigt bra på arbetsplatsen. Siffror, omsättning, köpmannaskap i all ära. Men det är människorna som betyder något, i slutändan.
Så vad är det som ger er energi att ta er till jobbet varje dag? Tåls att funderas på..
Vad får er att orka stiga upp på morgonen?
Ett av mina största drivkrafter i livet är och har alltid varit min nyfikenhet. Så till den grad att den driver mig upp ur sängen. Jag vill se mig omkring, vad har hänt medan jag varit borta, dvs sovit? Vad är det för väder utanför? Vad väntar mig idag? Har jag fått några missade samtal? Några nya mail? Kommer jag få någon rolig post? Hur ser siffrorna på jobbet ut idag? Hur kan jag förbättra dem? Om jag bara ligger kvar i sängen, så kan jag ju inte ta reda på allt det där. Så ni kan nog tänka er hur svårt det är att tvinga sig att somna om ibland ;)
Ovisshet är nog för mig bland det värsta som finns. Att inte veta. Det kan nog få mig sjukt deprimerad, för man måste väl ändå vara rätt likgiltig gentemot livet om man bara accepterar att leva i ovisshet? Såklart det spelar roll vad det är för saker man inte vet, man behöver inte veta allt, men ändå.
Så vad driver er upp ur sängen varje morgon? Pliktkänsla? Doften av morgonkaffet/hunger? Stress? Nyfikenhet?
Jo förresten..
Skjutsade hem henne hela vägen från Uppsala där vi var till Vallentuna för att stilla mitt samvete lite.. Aja, är nog dags att släppa det lite, men som ni kanske förstår så gillar jag inte direkt att göra illa folk, även om det var en olycka.
Nu är det helg igen.
Nu ni!!! Så är det helg. Grymt skönt. Jag ska bara göra det som faller mig in. Men jag har en sak planerad redan nu och det är en inflyttningsfest hos mina turturduve-vänner på lördag. Ska bli riktigt skoj!
Nåja, jag vill inte gå och lägga mig tidigt ikväll så istället ska jag ta mig en powernap nu och ägna resten av kvällen till mig själv. Kanske spela lite Zelda, kanske köra en helkroppspeeling, kanske ut och fördriva lite tid med vänner. Vi får se!!
JAG ÄR FÄRDIG!!!
Traineeperioden är över och jag är nu fullfjädrad Store Manager. Nu ska jag bara ut och använda mina kunskaper.. för att snart ta nästa trappsteg i riktning uppåt.. Kommer jag nånsin bli nöjd? Nja, inte än på långa vägar :D
En liten rapport från Skåne
Jag bara äter och äter här nere. När jag kommer tillbaka förväntar jag mig att jag ska ha gått upp 1,5 kg. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till hehe.. Då vet jag inte var allt jag äter tar vägen faktiskt.
Hursomhelst. Känns som att dagarna här nere går rätt sakta. Är bara onsdag idag, imorgon torsdag förvisso. Känns som lång tid, dels för att vi kom hit ner på söndagen redan och dels för att vi inte åker hem förrän lördag. Förr har det varit mån-fre eller sön-fre.
Vet inte riktigt om innehållet i utbildningen den här gången varit tipptopp heller. Det har liksom innehållit sådant som är svårt att ge handfasta och matnyttiga råd på, utan som man snarare måste uppleva och träna sig till på riktigt i verkliga livet. Bland annat då stresshantering och svåra samtal. Det som varit mer ok att ta sig igenom såhär teoretiskt är väl arbetsmiljö, rehab och rekrytering.
Känns kul att man har erfarenhet från det mesta redan. Mycket roligare att först ha gjort och sen få teoretisk utbildning i det, annars fattar man ju inte riktigt vad det handlar om.
Nu ska det strax sovas. Sovas. Känns som om det är det enda man gör här. Sover, äter, sitter. Rena rama semestern jämfört med jobbet hemma. Skönt att få vila ut... Men vill samtidigt tillbaka till verkligheten. Vilket dilemma va?
Lyckopiller
LOVELY!
Från en strand till en annan
Hejdå Stockholm, vi ses snart igen!
